Summa sidvisningar

torsdag 27 mars 2014

Elevtext - kreativt skrivande 9A

9A,

Fortsätter publicera urval av texter. Här är text som ni har skrivit under de veckor ni hade kreativt skrivande. Läs och njut.

Fröken Linda

När solen gick ner och vägrade att gå upp igen

Vi lever i en tid där allt kan hända. Jag vet inte om solen någonsin kommer att synas igen. Rent teoretiskt så skulle vi ha dött ut för länge sen, men det gör vi inte. Vi lever ovetande. Ledningen säger att vi ska fortsätta att leva som vi har gjort. Men det går inte. I detta konstanta mörker utan solens strålar har det paradis jorden en gång varit blivit ett helvete. Självmords siffrorna drar iväg alldeles för fort. Utan solen så är det mycket som inte händer. Det finns ingen vind, inga vågor, molnen finns men de syns aldrig på grund av allt mörker. Besparingar på mat vatten och andra nödvändigheter dras ner till det minimala.

För drygt en vecka sedan satt jag och min familj tillsammans runt matbordet. Min mamma var sjuk och pappa hade tappat glöden, de ville inte leva längre. Mamma började räkna ner från tio samtidigt som hon sa “ vi ses på andra sidan”. Tre, Två , Ett ,noll och så sprutade blodet överallt. Jag kunde inte göra det och nu när mamma och pappa är döda så vet jag inte vad jag ska göra, men jag kunde fortfarande inte. Jag reste mig upp och gick. Gatlamporna lyste än men svagare än förut. Det är det ända ljuset som finns kvar. Stearin ljusen, tänd stickorna, tändarna är slut överallt. Min dagliga kamp är kampen mot mörkret. Mat är inte så svårt att hitta nu när det inte är så många kvar i denna värld. Dagen då elektriciteten tog slut förändrade allt. Då fanns det inte en ljus väg att följa längre. Det fanns inget som lockade överlevarna tillsammans.

Det var en vecka sedan jag senast såg ljuset. Nu skulle jag göra vad som helst för att få se ljus. Jag ville ta självmord men visste inte hur jag skulle göra det när jag inte hade någonting att döda mig själv med. Jag var för rädd för att utföra något som jag inte visste hur jag skulle utföra. Det ända jag kunde komma på var att sluta att andas. Det var det enda som jag vågade att göra.

När jag vaknade upp så vaknade jag till värme och ljus. Jag var så lycklig fasten jag visste att jag skulle dö för huset som jag vaknade upp i stod i lågor. Det var i det huset som jag dog men jag fick min största önskan uppfylld, jag fick se “Ljuset” en sista gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar